Katedralbesök och frustrationer
Jag tänkte hinna med mycket idag, men det gick inte riktigt som planerat. Jag hade inte kunnat tvinga mig ur sängen när klockan ringde om så mitt liv hade hängt på det, haha, och lyckligtvis behövde jag inte göra det heller. Det var först tre timmar senare, vid elva, som jag lämnade värmen under täcket. Jag var verkligen helt slut.
Vid elva var jag dock tvungen att stiga upp; jag skulle möta mina klasskamrater två timmar senare för att besöka en katedral. Vi har bara ett grupparbete denna termin, och det räcker gott och väl kan jag lova. De två killarna i gruppen känner jag sedan tidigare; de arbetar bra och är väldigt trevliga. Tjejen som är ny i gruppen är väldigt trevlig även hon, men att försöka samarbeta med henne driver mig till vansinne!
Problemet är att tjejen knappt kan kommunicera på engelska. Hon svarar ja eller nej på frågor där ja/nej-svar inte är lämpliga, eller på saker som inte ens är frågor, hon frågar mig samma sak gång på gång och jag säger samma sak till svar flera gånger, på så många olika sätt jag kan komma på, och trots det förstår hon över huvud taget inte vad jag menar. Och inte nog med det, det finns inte minsta antydan till logiskt resonemang i hennes idéer angående uppgiften som sådan. Antingen beror det på att idéerna faktiskt är kassa (och här pratar vi inte kassa enligt min personliga åsikt, utan rena faktafel), eller beror det på att hon helt enkelt inte kan uttrycka dem på ett lämpligt sätt.
Mitt betyg hänger delvis på hennes insats, och mitt tålamod tryter. Missförstå mig inte, jag vet mycket väl hur det känns att kämpa med engelska. Jag har själv befunnit mig i det stadiet. Skillnaden mellan oss är att jag aldrig hade valt att studera på universitetsnivå på ett språk jag inte kan hantera. Att åka hit och studera engelska hade varit en briljant idé, men marknadsföring - why, damn it, why!?
Det ska till ett smärre mirakel om vi ska lyckas skapa en integrerad marknadsföringskampanj, samt lyckas hålla en 20 minuter lång muntlig presentation med den här tjejen. Och det kommer att krävas ännu lite mer om jag ska lyckas undvika psykbryt.
Ja, jag är frustrerad.
Vid elva var jag dock tvungen att stiga upp; jag skulle möta mina klasskamrater två timmar senare för att besöka en katedral. Vi har bara ett grupparbete denna termin, och det räcker gott och väl kan jag lova. De två killarna i gruppen känner jag sedan tidigare; de arbetar bra och är väldigt trevliga. Tjejen som är ny i gruppen är väldigt trevlig även hon, men att försöka samarbeta med henne driver mig till vansinne!
Problemet är att tjejen knappt kan kommunicera på engelska. Hon svarar ja eller nej på frågor där ja/nej-svar inte är lämpliga, eller på saker som inte ens är frågor, hon frågar mig samma sak gång på gång och jag säger samma sak till svar flera gånger, på så många olika sätt jag kan komma på, och trots det förstår hon över huvud taget inte vad jag menar. Och inte nog med det, det finns inte minsta antydan till logiskt resonemang i hennes idéer angående uppgiften som sådan. Antingen beror det på att idéerna faktiskt är kassa (och här pratar vi inte kassa enligt min personliga åsikt, utan rena faktafel), eller beror det på att hon helt enkelt inte kan uttrycka dem på ett lämpligt sätt.
Mitt betyg hänger delvis på hennes insats, och mitt tålamod tryter. Missförstå mig inte, jag vet mycket väl hur det känns att kämpa med engelska. Jag har själv befunnit mig i det stadiet. Skillnaden mellan oss är att jag aldrig hade valt att studera på universitetsnivå på ett språk jag inte kan hantera. Att åka hit och studera engelska hade varit en briljant idé, men marknadsföring - why, damn it, why!?
Det ska till ett smärre mirakel om vi ska lyckas skapa en integrerad marknadsföringskampanj, samt lyckas hålla en 20 minuter lång muntlig presentation med den här tjejen. Och det kommer att krävas ännu lite mer om jag ska lyckas undvika psykbryt.
Ja, jag är frustrerad.
Kommentarer
Trackback
