Jag är nyligen hemkommen från stan och ska alldeles strax hoppa in i duschen, men först tänkte jag bara berätta lite om vad jag haft för mig idag. Jag var i skolan mellan tre och fyra, och efter det tog jag bussen in till stadskärnan. Evertonspelaren Tim Cahill, pappas idol, var och signerade DVD:er i Evertonbutiken så jag gick dit och fick en signerad. Och det tog sin lilla tid ska ni veta - två och en halv timme fick vi (= jag och John) vänta!

John var där och höll mig sällskap, men han fick inte komma in. Cahill skulle egentligen bara stanna en timme, och när han hade varit där i en och en halv timme fick vakterna nog och skar av kön precis framför mig och John. Tack för den liksom! Framför oss stod en familj med mamma, pappa och två döttrar, och mamman var så snäll att hon sa till vakten att släppa in mig istället för henne. John gick en sväng, och när det väl blev dags för fler folk att gå in så skar de av kön precis framför mig igen, och då lät pappan i familjen mig gå in istället för honom.

Det är minsann inte varje dag man stöter på så vänliga människor! Jag menar, de hade ju också stått och väntat i två och en halv timme, och att då låta en främling gå före tycker jag är hur snällt som helst. (Sedan blev det i och för sig så att pappan blev insläppt med döttrarna av en kvinnlig vakt, men det visste han ju inte att han skulle bli när han lät mig gå före honom.) Så det var alltså verkligen på håret, men nu sitter jag här med en signerad DVD och ett leende på läpparna. Pappa bjuder dessutom mig och John på middag på Red Hot Buffet som lön för mödan, och det ser vi fram emot båda två ;)