För första gången sedan jag började universitetet har jag kunnat slappna av till 100% ikväll. Det vore lögn att påstå att jag vanligtvis pluggar varje kväll, det gör jag verkligen inte, men tanken på att det finns något jag borde göra har legat och malt i bakhuvudet ett bra tag.

Jag är glad att Kayleigh fortfarande är här, nu när John har åkt hem till Sverige; hade huset varit helt tomt hade jag känt mig betydligt mer ensam och övergiven. Och om natten är det skönt att veta att någon annan ligger och sover en trappa upp :)

Jag har haft jättesvårt att sova utan John. Sängen känns obehagligt stor och tom, och under täcket är det kallt. Jag saknar honom och längtar jättemycket tills vi ses igen. Bara en vecka kvar nu, och den går förhoppningsvis fort!