Jag borde veta bättre än att lita på människor, men naivt nog gör jag det ändå, emellanåt. Och det straffar sig alltid. Ännu mer naivt är det kanske att tro att någon faktiskt skulle trösta mig när jag blir sviken. Det är inte mitt fel att jag blir ledsen när någon bryter sina löften till mig, och ni som bara tänker intala mig att det är det behöver inte bemöda er med att höra av er. Jag orkar inte höra det mer.