Min teori om att allting alltid måste ligga på en neutral nivå, dvs 0, verkar fortfarande stämma bra. Jag hade en toppenjul och hamnade därför på en massa + på min egenpåhhittade skala, men så roligt ska vi tydligen inte ha det. Idag har jag knappt lämnat sängen.

Trots febern tvingade jag mig upp vid ett, satte på mig massa kläder och tvingade mig ut i snöovädret till Hemköp. Promenaden dit som i vanliga fall inte hade tagit mer än fem minuter tog säkert minst det dubbla så som jag gled runt i snön. Jag köpte mjölk, fruktsoppa (=sjukmat), två liter yoghurt, smör, bröd, ost, skinka, kaviar, te, socker, tuggummi och toapapper. Och det kostade mig ca 250 kr. Helt sanslöst!

När jag och John verkligen storhandlar i England brukar det hamna på samma summa, men då har man å andra sidan fått med sig både köttfärs och kyckling och tillhörande färdiglagade såser, potatis, pasta och ris, massa frukostmat, grönsaker och frukt, godis och kanske till och med någon tidning. Att saker och ting är dyrt i Sverige kommer ju knappast som en överraskning, men jag blev ändå förvånad över hur lite man man får för pengar i det här landet. Oh well, husen är ju i alla fall varma, och de flesta kök och badrum är härligt mögelfria (haha!). Det finns givetvis både för- och nackdelar med det mesta. Nackdelen med England är helt klart att boende generellt håller en mycket lägre standard (det ska mycket till om varmt och kallt vatten ska komma ur samma kran där borta...), men å andra sidan har man råd och unna sig så mycket mer vardagslyx som fattig student :)

Jag ville bara säga att hur skönt det än är att vara hemma, så mindes jag väl varför jag flyttade när jag vandrade i djup snö i 20 minuter för att kunna köpa löjligt dyr mat. Det ska bli skönt att komma "hem" till Liverpool i januari. Och ännu skönare blir det säkert att återvända till Sverige i påsk, när snön (förhoppningsvis) är borta, samt i sommar, då Sverige utan tvekan är som bäst...