Ensam kvar

Nu sitter min John på planet mot Sverige, och jag önskar verkligen att jag satt där bredvid honom. Jag är glad att han snart får träffa alla han saknat (John, du får hälsa dem från mig!). Som tur är ses vi redan om tio dagar, men i nuläget känns tio dagar som en evighet... Jag saknar honom redan ♥

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0