Jag är återigen så trött att jag precis orkat stiga upp, trots en hel natts sömn - precis som jag var i Linköping för ett par dagar sedan. Första dagen i Linköping hade jag feber, så då var väl tröttheten förståelig, men nu är jag inte det minsta sjuk, vad jag vet. Men jag har tänkt efter och kommit på att det nog (förhoppningsvis) är mitt eget beteende som är den felande länken. Med förhoppningsvis menar jag att är det mitt fel kan jag ju ändra på det.

Jag tror det rör sig om kaloribrist. Jag är verkligen periodätare, och ibland har jag ingen aptit alls. Som nu, tanken på att stoppa mat i munnen gör mig illamående... Och i motsats till vad många kanske antar är det inte alls eventuell viktuppgång jag är rädd för, nej, jag hatar att ha såhär dålig aptit. Det är väldigt påfrestande att tugga samma tugga femtioelva gånger och fortfarande inte kunna svälja den. Ibland känns det verkligen som maten växer i munnen.

Jag brukar skämtsamt säga att jag tycker kroppen kan ta lite av min JLo-butt när den behöver energi, men det finns inte så mycket kvar av den längre, så jag blir väl så illa tvungen att proppa i mig lite ister snart, haha! Jag ska verkligen försöka få i mig lite näring så jag orkar stiga upp i morgon och vara aktiv hela dagen. Jag och John ska avsluta det här året och påbörja det nya tillsammans, det ser jag fram emot ♥