Universitetslivet har gjort mig lat. Innan såg jag det som sovmorgon om skolan började senare än klockan åtta, som ju var standard, men nu för tiden får jag verkligen anstränga mig mentalt för att orka mig upp ur sängen om första föreläsningen börjar vid tio. Fast det beror till viss del på att det är mycket mysigare att sova bredvid John här än alldeles ensam hemma i Vaggeryd ;)

Eftersom jag promenerar minst en halvtimme varje dag (till och från universitetet) har jag lagt klackskorna åt sidan och börjat använda mer fotvänliga skor. Och eftersom jag inte har någon "backspegel" gör jag sällan annat med håret än att föna och plattånga det.

Det fulaste jag vet är när tjejer fixar håret på framsidan av huvudet, men helt glömmer bort baksidan/inte kontrollerar att det ser bra ut. Jag förstår inte varför man lägger ner tid på att styla håret över huvud taget om man inte tänker göra det bra. Här i Liverpool brukar tjejerna tupera upp håret på sidan av huvudet till stora bullar, medan de går runt med helt platt hår och så kallad "sovbena" på bakhuvudet. Jag och John har skrattat åt det flera gånger, det ser verkligen förjävligt ut! Nej, det första jag ska göra när jag bor på ett ställe där jag får skruva i väggarna är att skruva upp en spegel så att jag lätt kan göra roligare frisyrer igen...

Även mina kläder utstrålar bekvämlighet nu för tiden; idag är jag klädd i mjuka kläder från topp till tå. Tröja, strumpbyxor, stickad klänning och klacklösa kängor. Vad har hänt med mig!? Jag klandrar promenaderna och kylan, haha! Så fort jag har råd att åka taxi lovar jag att klackarna åker på igen, jag älskar ju klackar ♥